Sheila's Blog

Det här var inte roligt längre, jag vill ju kunna lägga upp bilder och länkar på min blogg – inte en massa gallimattias.

Får försöka igen en annan dag…

Igår lyckades jag inte lägga ut en bild här på bloggen, får se om jag har bättre tur med en filmlänk?

<object width=”416″ height=”258″><param name=”movie” value=”http://svt.se/embededflash/1907958/play.swf”></param><param name=”wmode” value=”transparent”></param><param name=”allowfullscreen” value=”true”></param><param name=”allowScriptAccess” value=”sameDomain”></param><embed src=”http://svt.se/embededflash/1907958/play.swf” type=”application/x-shockwave-flash” wmode=”transparent” allowfullscreen=”true” allowScriptAccess=”sameDomain” width=”416″ height=”258″></embed></object>

Nu var det länge sedan jag hade tid att vara inne på bloggen. Flera anledningar:
1. Jag har haft fullt upp med flera jobb – samtidigt. Hört talas om ketchupeffekten, någon?
2. Jag har varit på resa. Till Sibirien!
3. Jag har tappat kameran!! Kanske största orsaken till att jag inte varit inne och uppdaterat.

Men, igår så hittade jag den! Efter nästan 2 månader så fann jag den där jag letat flera gånger, den hade bara glidit bakom kameraväskan i bokhyllan! Stor lycka och stor sten som föll av mitt bröst.

Så nu ska det snart bli bilder på tjejen som snart är 6 månader
Kanske också lägger in en och annan Sibirien-bild också. Men det får bli nån annan kväll

Dagen började skapligt. Sheila tog det lugnt på morronen, hon kom inte och skällde på mig som hon brukar – fast jag satt vid datorn! Jag borde ha förstått att nånting inte var som det skulle…

Anledningen visade sig när jag gick för att hämta mobilen. Hon låg I SÄNGEN! Och hade tuggat sönder mina glasögon!

Sängen är förbjuden, det tror jag hon borde förstått vid det här laget, hon är ju ändå nästan 4 månader!    Glasögonen var ett repigt gammalt par inköpta på OK eller ICA för något år sedan, så det var väl ingen större förlust. Men i alla fall!

En stund senare hör jag min mobil. Fick jag sms? Ringer det? Är det en påminnelse? Nej! Sheila hade fått tag på min mobil som jag lagt på hallbyrån och låg i soffan och tuggade på den så det blippade och pep…  Den klarade sig nu tack och lov utan skråmor.

I got the message, det var hög tid att gå ut. Det blev endast en dryg halvtimme ute på Ön – utan bad idag – och sen hem för lunch. Då jag själv hade lunchmöte fick hon träna på att vara ensam hemma. Hem för en kortare prommis innan hon fick vara ensam igen en timme för jag hade ytterligare ett möte denna dag. Strax före tre då jag skulle cykla hem så hade vädret svängt och vi fick den första föraningen om den vinter som komma skall. Ett riktigt oväder med iskallt regn/hagel och rejäl sidovind blåste in över Umeå. Medan jag bytte om till torra kläder hade barnen, som också kommit hem, tagit lite fika.  ”Någon” lämnade då ett fullt O’boy-glas på köksbordet för en stund.  Ett illtjut senare är drycken utspilld över bord, stolar och golv. Vem hade passat på att klättra upp på bordet? Jodå. Hunden.

När det var upptorkat åkte vi iväg på musikskolan och sen dagens andra lite längre sväng. Utanför musikskolan visade hon sin allra sämsta sida; hon ville bara hoppa upp på folk. Visserligen i glädje, men alla vill nu inte ha en blöt hundvalp upp i famnen. Träffade också en hundmänniska som ville snacka lite. I vanliga fall brukar hon lägga sig ner och vänta när människorna blir tråkiga. INTE idag! Hon bet sig fast i kläderna gång på gång, skällde och hade sig, ja skämde riktigt ut sig. En lite längre sväng i I20-skogen och hon var mera normal ett tag utefter kvällen.

Men hon repade sig snart. Hon tyckte tydligen att Idol tog för mycket uppmärksamhet, så hon skällde, bet på folk och saker, försökte klättra på rumsbordet – var helt enkelt ett riktigt busfrö!

Dagens läge: Varken fågel eller fisk utan – mittemellan. Hon sökte sig alltså till 70-80 centimetersnivån.

Dagens upptäckt: Nåt mindre än 1½ timmar ute, i full fart och med olika spännande aktiviteter, det är INTE bra!

Dagens tricks: Hon lärde sig High-5 med vänster tass. (Tacka med högern kan hon redan)

och sommaren vägrar släppa sitt grepp. Fortfarande är balansövningar och bad favoritsysselsättningen. Några fler spår är avverkade, inkallningen sitter som en smäck, uppletande är också kul (även om avlämnandet fortfarande behöver putsas) och ”linförigheten” jobbas det på. Några hundkompisar har Sheila också träffat och hon fungerar jättebra i det avseendet också. In alles en förträffligt trevlig jycke!

Bergsklättring! Hur kul som helst! (tycker hunden… matte är väl bara sådär intresserad).

Balansövningarna är tydligen jättekul. När poletten trillade ner efter typ tre gånger (med hjälp av klickern) så finns det ingen hejd på den egna fantasin eller drivkraften. Hon ska upp på allt!

Bad är också fortsatt jättekul.

Fortsatt fint väder. Mycket ute, färre och färre ”olyckor” inomhus.

Lite bilder från nya hobbyn: balansgång!

Vi testar ett spår i Kullaskogen. Det går väl sådär…

Jodå, hon hittar rätt alla gånger vi provat, men det känns inte som att det ”tänt till” riktigt. (Kanske beror det på att mattes oengagemang smittar av sig..?). Vi börjar också med uppletande av föremål, vilket går bra, men viss finslipning behövs nog i avlämnandet…

Efter förrättat värv delar vi på en burk Keso, matte och jag.

Vi besöker klubben och bekantar oss med omgivningarna där.

Tunnlarna var roliga.

Bilburen hund.